Cry baby

Gårdagens match handlade mycket om Martin Yngerskog. Inför matchen var det mycket snack om det skulle bli en upprepning av det röda kort han fick i kvartsfinal två. Delar av publiken hade laddat för detta och själva förberett kort utifall han skulle kunna undvika domarens. Under matchen visade Martin att han studerat damtennis ordentligt och till och med infört de skrik som många av toppspelarna, t ex Anna Kournikova, karaktäriseras av. Nytänkande så det förslår. Av hetsandet blev det däremot bara några korta inslag där medspelarna fick stoppa honom från att angripa i första hand Andreas Wennlund (tror vi). Däremot låg Martin väldigt mycket ner. Redan i andra set såg det ut som om han skulle falla ihop flera gånger och vid många fler tillfällen var det sekunder av andlös spänning för att se om Martin orkade upp efter att ha lagt sig ner i samband med någon räddning. Därför var det inte heller så konstigt att domarna inte blåste av matchen efter att Martin tydligen fått lite extra ont i en situation i femte set. Hela Sollentuna tyckte det var jättemärkligt, men det kan inte vara lätt för domarna att veta om Martin verkligen fått ont eller om han bara låg kvar och väntade ut att bollen skulle spelas klart; han hade ju trots allt redan smashat. Efter matchen var Martin så trött att han inte ens orkade stå upp under prisutdelningen efteråt. Hoppas att han fick sova gott på vägen hem.

Däremot imponerade både Daniel Karlsson och Carlosinho på oss. Vad vi minns har vi inte sett Daniel spela innan och det var efter matchen rätt uppenbart varför han är landslagsspelare. Carlos visade upp ett bra anfall och Snillet har ju fått till en rätt intressant taktik där Carlos och Yngerskog turas om att spela höger bak. Priset till bäste Vallaspelare gick till Greg och även om det var välförtjänt känns det som om det faller in under kategorin "spelare i motståndarlaget som framförallt var mycket bättre än vår motsvarande", något som ofta händer känns det som. På tal om passare så kom Lenny in och visade upp både god teknik och en välkammad frisyr. Tempot skulle nog dock må bättre av lite mer träning.

Som vi önskade i vårt förra inlägg så tog sig Josh samman och var nu (nästan) ostoppbar. Bortsett från ett anfall i tredje maskan nerifrån var det synnerligen få misstag och han tog verkligen tillvara de rens han faktiskt fick på backspiken. Däremot tycker vi fortfarande att han alldeles för ofta får vänta in passarna från Greg. Klas kom in och gjorde det bra, men även där märks viss matchovana. Will var så stor som bara han är och Wennlund kämpade på bra, men det märktes att längd är en väldigt viktig faktor. Josh var stabil både framåt och bakåt, liksom Barrefalk under största delen av tiden han spelade. Petter var mycket bra och även Mattias som användes mer än vanligt visade att det ser ljust ut framöver. Vi tycker nog att även Addo klarade sig rätt bra, men med facit i hand så var Greg (uppenbarligen) mer lyckad. Greg visade upp väldigt vältajmade pet och faktiskt även ett ordentligt anfall. Däremot så missade han att lägga en baggerkortis vid ett perfekt läge och valde istället det mindre önskvärda kantalternativet, så där finns det lite att jobba på under veckan.

Domarna skötte sig alldeles utmärkt, men nog borde andredomaren ha lite mer koll på positionerna för Bången och Yngerskog när Yngerskog står sista fram. Det var förvisso väldigt svårt att se de flesta gångerna, men de gångerna det är en halvmeter fel funderar man på vilka positioner som prioriteras i kontrollen. Dessutom förstår vi nu bättre varför det var Bången som ursprungligen förslogs som Gnutten look-a-like medan vi föredrog Montas.

Publiken var oväntat vild och vi hade dessutom, trots att vi är vana besökare, svårt att riktigt inse vilka alla var. Men till stor del såg det ut som om damlaget förstärkta med australiensiska släktingar stod för kärnan av aktiviteterna. Och det var en synnerligen underhållande match vi fick se.